På Almåsa så finns det en helt lämplig skidbacke för alla, både för barn, nybörjare och mer erfarna utförsåkare. Nedfarterna på Almåsa passar därför både nybörjare såväl som världsstjärnor.
På Almåsa finns allt från den branta och verkligen utmanade P-A-backen till den betydligt flackare och enklare nedfarten Hägna. För de allra minsta barnen finns det dessutom en knapplift som erbjuder en väldigt lätt åkning om du hoppar av vid den allra första avstigningen, men åker du ända upp så blir naturligtvis även barnbacken lite brantare och svårare.
För dig som hellre åker längdskidåkning så finns det även välpreparerade längdspår i en helt fantastisk natur lämpliga för både skate och en mer klassisk åkning.
Världsstjärnor som Bode Miller, Aksel Lund Svindal och nu senast Victoria Rebensburg har höjt Almåsas backar till skyarna, men så gör även barnfamiljerna.
Utförsåkning
Utförsåkning var, med slalom, en av de ursprungliga alpina grenarna. År 1930 erkändes det av världsstyrelsen för skidåkning, ”Fédération Internationale de Ski” (FIS), som en officiell sport; de första världsmästerskapen i störtlopp hölls året därpå. Utförsåkning debuterade vid OS i en kombinerad tävling (med både ett utförslopp och ett slalomlopp) 1936 i Garmisch-Partenkirchen, Tyskland. Det hölls första gången som ett olympiskt medaljevenemang 1948 i St. Moritz, Schweiz.
För internationella mästerskapsevenemang för män är utförsåkningen vanligtvis 2,4 till 5 km lång, med en vertikal fallhöjd på upp till 1 000 meter och terräng med en branthet och svårighetsgrad som är lämplig för skickligheten och uthålligheten hos män. För kvinnor är banan 1,6 till 2,5 km lång, med en maximal fallhöjd på 700 meter.
Banorna kännetecknas inte av längden utan av tiden – t.ex. en två minuters nedförsbacke. Den genomsnittliga hastigheten vid utförsåkning är 64 till 80 km/h. Hastigheter över 200 km/h uppnås på speciella korta banor, men dessa tävlingar klassas inte som officiella störtlopp. Under rakare delar av en bana går skidåkarna in i en position för att bli mer aerodynamiska och därmed kunna öka sin hastighet. En unik böjd skidstav, som möjliggör en tightare position, används i utförsåkningen.
FIS inser riskerna med skidåkning i så höga hastigheter och gör stora ansträngningar för att säkerställa säkerheten för sina skidåkare. De tävlande är skyldiga att bära hjälm. Varje tävling modereras av en tävlingsjury som har rätt att ta bort åkare som de anser vara för svaga eller oförberedda för en viss bana. Dessutom kan tävlingsarrangörerna lägga till fler grindar för att bromsa hastigheten nerför backen om de tycker att det är lämpligt. Utförsåkning kräver förmodligen mest mod av alla alpina evenemang.